När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du berett, vad är då en männinska, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?@Psaltaren 8:3-4
porträtt
Carl G. Boberg (1859-1940)

Carl G. Boberg, Mönsterås-Tidningen, 1886.

Svensk folkmelodi, Sanningsvittnet, 1891 (🔊 pdf nwc).

O store Gud, när jag den värld beskådar,
Som du har skapat med ditt allmaktsord,
Hur där din visdom leder livets trådar,
Och alla väsen mättas vid ditt bord.

Kör

Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!

När sommarvinden susar över fälten,
När blommor dofta invid källans rand,
När trastar drilla i de gröna tälten,
Vid furuskogens tysta, dunkla rand;

Kör

När jag i bibeln skådar alla under,
Som Herren gjort se’n förste Adams tid,
Hur nådefull Han varit alla stunder,
Och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid;

Kör

När slutligt alla tidens höljen falla,
Uti åskådning byter sig min tro,
Och evighetens klara klockor kalla,
Min frälsta ande till dess sabbatsro;

Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack store Gud! Tack store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack store Gud! Tack store Gud!